De tända ljusen ger ett vackert sken, Larsan spelar fin musik och tårarna bara rinner. Det är så ensamt här. Det känns inte som hemma längre. Ingen att prata, skratta och umgås med. Ingen sitter längre i soffan och kollar på TV, sitter i köket å pluggar eller bara är i köket för att det är så trevligt... Alla är jämt på sina rum. Det känns så tomt att jag gråter när jag tänker på det. Jag saknar er så förbannat mycket!! Och varför sålde jag lilla Elsa? Hon hade varit ett underbart sällskap nu... Fast det är klart, hon har det mycket bättre nu än om hon varit kvar här. Fast jag saknar henne i alla fall.
